Ateism - självbedrägeriets religion

När Ingemar Hedenius 1949 gav ut sin bok 'Tro och vetande' betraktades den av många som den (kristna) trons dödsstöt.
Redan när den kom ut byggde den dock på okunnighet om de då kända naturvetensakpliga upptäckterna.

Sedan dess har ateister fått det allt svårare att få sin tro logiskt försvarbar.
De har i huvudsak försökt två vägar:
Den ena är att undvika fakta som gör att ateismen måste ifrågasättas.
Det fungerar!
Den som vill göra sig dum lyckas nästan alltid.

Den andra vägen har varit att försöka bortförklara fakta som pekar på Gud.
För att göra det är man tvungen att hänvisa till upptäckter som inte är gjorda,
men som man hoppas kommer att göras.
Jag skall ge några exempel på sådana falska upptäckter och hur ateismens förhoppningar har grusats.

Hur kan det finnas liv?

När Pasteur hade visat att liv inte bildas spontant i näringslösningar stod ateismen inför ett problem:
Liv kräver att liv finns.
(Det bör nämnas att livet troligen har startat genom då okända kemiska processer. Men det är en annan historia.)
Den ateistiska slutsatsen var att liv alltid har funnits.
Solen har alltid lyst likadant.
Och jorden har sett likadan ut och snurrat i sin bana sedan oändlig tid.
Då behövs ingen Gud (skapare). Och det som inte behövs finns inte.
Man hoppades att vetenskapliga framsteg skulle visa att solen är evig.

Varifrån får solen sin energi

Ateisterna hade fel.
I slutet av 1800-talet kom man underfund med att om solen sänder ut energi,
måste den tas från någon energikälla. Man kunde lätt räkna ut att vanlig förbränning inte räcker, så man antog att energikällan är gravitationen.
Solen skulle få energi genom att krympa.
Men då var ateisterna tvungna att överge iden om att solen alltid har lyst på samma sätt.
Förr eller senare skulle energin ta slut.

För att lösa problemet antog man att liv flyttas genom att sporer transporteras genom rymden.
När en sol är förbrukad planteras livet på en planet som rör sig runt en ny sol.
Om universum är oändligt stort finns det alltid nya solar att hitta.
Alltså hoppades man att framtida upptäckter skulle visa universums oändlighet i tid och rum.

Universums expansion

Hubble fann att universum expanderar, och att det hade en startpunkt för ca 14 milliarder år sedan.
Så universum tycktes vara ändligt och ha funnits under en ändligt tid.
Möjligheten att livet startade genom slumpmässiga molekylrörelser som satte samman en levande cell, skulle då försvinna.

På 1950-talet fann Fred Hoyle en möjlig lösning.
Om universum är negativt krökt (som en sadel istället för som ett klot),
skulle det kunna vara oändligt i tid och rymd, och ändå ständigt expandera.
Nu hoppades man att framtida forskning skulle visa att universums krökning är negativ.
Den förhoppningen höll inte.
Universum visade sig vara nästan "platt", med en svag positiv krökning.

Varför är atomkärnornas energier anpassade till livets behov?

Hoyle gjorde en annan viktig upptäckt också.
Han fann att liv skulle vara omöjligt även i ett oändligt universum,
om inte kolatomens kärna har en energi på ca 7.65 MeV.
Eftersom liv finns drog han slutsatsen att energin ligger där.
När den senare uppmättes, visade det sig förstås att han hade rätt.
Här fick ateismen ett nytt problem:
Varför låg energin just så att liv skulle vara möjligt?
De flesta ateister väljer att bortse från problemet (om de alls känner till det).

Hur kan universum pulsera utan att fångas i en fälla?

Den ateistiska förhoppningen om negativ krökning visade sig felaktig.
När man lyckades mäta universums krökning visade det sig att den är positiv eller noll.
Alltså måste universum vara ändligt både i tid och rum. Man fann att det startade för ca 14 milliarder år sedan.
Under tiden upptäcktes allt fler fakta som pekade mot att universum är skapat för att kunna hysa liv.
För att kunna rädda ateismen knöt man förhoppningarna till att universum skulle vara så starkt krökt att det blev slutet.
I så fall kommer expansionen att bromsas upp och så småningom drar det ihop sig igen
och avslutas med motsatsen till Big Bang (Big Crunch).
Om det då börjar om från början igen, så kan det hålla på i oändlighet.
Om dessutom naturkonstanterna och andra egenskaper får nya slumpmässiga värden varje gång,
så kommer förr eller senare att uppstå ett universum som kan innehålla liv.

Det fanns väsentliga svårigheter med ett sådant pulserande universum:
En sådan var termodynamikens andra huvudsats, som skulle behöva brytas
ifall inte universum trots allt skulle ha startat ett fåtal cykler bakåt.
Ett annat problem är att med slumpmässiga värden på konstanterna,
skulle man ganska snabbt komma till ett universum som inte var slutet, och därmed vore det roliga slut.
Men de ateister som ens kände till detta hoppades att framtida upptäckter skulle lösa problemet.

Vetenskap bygger på observationer!

Så började marken åter gunga under fötterna, när man upptäckte att universums expansion accelererar
istället för att bromsas in, som man hade hoppats.
Alltså inget pulserande universum!
Men om vårt universum bara är ett av oändligt många,
och dessutom de alla har slumpmässigt valda värden på naturkonstanter?
Då är det ändå möjligt att universum inte är skapat.

Just nu står ateisternas hopp till att
* Naturkonstanterna kan ha godtyckliga värden
* Det finns oändligt många andra universa

Men, men, men.....
Det finns inte ens något spår av observationer som tyder på att de här stämmer.
Det finns mycket som tyder på att man aldrig ens kommer att kunna göra sådana observationer.

Den ateistiska religionen har uppenbarligen i århundraden byggt på påhittade "fakta",
som man hoppats skulle visa sig korrekta.
Men varje gång som vetenskapen har nått fram till att kunna undersöka fenomenet,
har det visat sig att fantasierna har varit just fantasier.
Men varje gång har man presenterat nya påhittade "fakta".

All vetenskap som beskriver den materiella världen måste bygga på observationer.
Därför kan inte en ateist grunda sin tro på vetenskap.
Och inget säger att just de fantasier dagens ateister bygger sin tro på, skulle visa sig vara riktiga.
Precis som de tidigare, är de gripna rakt ur luften, utan någon form av bevis eller ens indicium,
utan uteslutande tillkomna för att kunna bortförklara Guds fotspår i universum.

Anders Brogren har skrivit en recension, "Ateism på retur?", som ytterligare belyser frågan om ateismen som religion.